Vad gör man egentligen i en intervju?

Vilken typ av intervjuare?

Till att börja med behöver man fråga sig vad för slags verksamhet en intervju utgör. En intervju syftar till att låta intervjupersonen informera intervjuaren om något. Svaren på frågorna ligger inte klara i huvudet på intervjupersonen utan är något som tänks fram och bearbetas under intervjuns gång. Hur ska intervjupersonen kunna konstruera sina tankar under intervjuns gång?

Steinar Kvale (1999) diskuterar i Intervjun som kunskapskonstruktion två alternativa intervjuare. Den ena är en malmletare som söker efter något som finns där nere i jorden och har redskap för att finna det som han/hon söker. Den andra intervjuaren är en resenär som anträder en resa med någon som han/hon gemensamt utforskar sammanhanget med. Resenären vet inte exakt vad han/hon letar efter och är inte heller ute efter någon slags objektiv sanning. I den typen av intervju skapar intervjuaren och intervjupersonen en historia – en gemensam konstruktion av verkligheten.

En intervju i resenärsstilen kan innebära att intervjupersonen upptäcker något nytt om sig själv och sitt eget sammanhang. Och det betyder att intervjuaren inte heller har kunnat föreställa sig vilka frågeställningar han/hon kommer in på. Det är en mer oförutsägbar form av intervju än malmletarens.

Vilken intervjuare vill du vara? Vet du med bestämdhet vilken slags ”malm” du letar efter och vill ha intervjupersonens hjälp med att finna? Eller är du öppen för att saker och ting kanske inte är precis som du just nu tror och vill ge dig själv möjligheter att finna sådant som du kanske inte riktigt kan föreställa dig?

Valet av alternativ avhänger studiens syfte. Även om resenärens intervju kan verka mer spännande, så avgörs frågan av syftet.

Vill du ha fram ”hårddata” om ett sammanhang är uppgiften mer malmletarens. Om du däremot är öppen för att dina frågor inte har ett bestämt svar utan att det kan finnas olika vägar för att finna det du söker – ja, då är du mer av en resenär.

Malmletarens fördel är att han kan hitta något han verkligen söker och jämfört med resenären är han säkrare i sin roll. Han kan göra en plan för sin resa och medvetet välja vart han ska rikta blicken och han vet vad han söker. Och om det han söker inte finns, så finner han det inte – och kanske inte heller det som i stället finns att finna.

Vilken var deras logik?

”Resenären” kanske finner sådant han aldrig drömt om att finna. Alla mäninskor har sin egen logik. Det behöver inte alls vara som du har tänkt dig:

I båda dessa fall var elevernas logik helt annorlunda än vad man på förhand kunde tro. Anta att du nu skulle ha intervjuat flickan på skåpet (utan att ha fått se henne under lektionen) – vilka frågor skulle du då ha ställt till henne om hennes uppfattning om bildlektioner och om vad som hänt och varför? Skulle du ha frågat vad som intresserade henne mest – och hur kan man tänka sig att hon skulle ha svarat på den frågan?

Du kanske hade tänkt dig att få ett rakt svar på varför hon har gjort på ett visst sätt,  hur hon tänker om sin utbildning och hur hon tänker arbeta för att nå sina egna mål.

Men hon kanske inte har sina mål klara för sig. Hon går kurs efter kurs och följer sina lärare. Hon vågar inte tänka ut sin egen väg, utan vill anpassa sig till läraren och situationen. Om första frågan varit: … är du intresserad av bild? … vilken skulle i så fall nästa fråga ha varit? Vilket frågeformulär skulle ha kunnat konstrueras som fångar en logik som går ut på att ”vara av med det så fort som möjligt”?

Om du nu gör en intervju om kreativiteten och återanvändningsbara material – hur ställer du då frågan som kan fånga alternativet att eleven inte alls tänkt i termer av kreativitet, utan har som främsta mål att göra exakta avbildningar med närmast fotografisk återgivning?

Detta utgör två exempel där intervjupersonens logik inte stämmer med intervjuarens ursprungliga tanke och som aktualiserar frågan om hur man går tillväga för att fånga något som man har svårt att fråga efter, eftersom man visste för lite i förväg.

Behovet av tystnad och väntan

I en helt annan situation skulle vi samtala med några gymnasieelever om hur de uppfattar självständiga arbeten i skolan. Deras lärare hade berättat att eleverna ville ha mer styrning och inte gillade självständigheten. En elev kom in i rummet, satte sig och inledde med att säga som lärarna just sagt: att hon inte gillade den otydliga styrningen, men så hejdade hon sig och sa: häromdagen när jag satt hemma och arbetade upptäckte jag något fantastiskt. Om man ändrar ordningen på orden kan en mening få en helt annan betydelse, även om det är precis samma ord. Och det häftigaste av allt var att jag fick upptäcka det själv. Vi behövde aldrig fråga något – hennes utrop var spontant, men hur hade vi gjort för att få fram denna version om det inte varit ett ögonblick av tystnad där det fanns utrymme för hennes egna infall och associationer?

Och om du inte haft någon bestämd plan för din intervju – vare sig du är malmletare eller resenär – hur ska du då förhålla dig till intervjupersonen för att komma åt en version av hennes syn som ligger din egen forskningsfråga nära? Det är inte lätt, men förutsätter bland annat ett mycket stort mått av öppenhet och förmåga att låta intervjupersonen associera till sådant som du kanske inte hade tänkt dig att ta reda på.

Hur ska man kunna leta efter något som man inte kan föreställa sig? Är det överhuvudtaget möjligt? En liten pusselbit är förstås att försöka nollställa sig själv och göra sig medveten om: jag vet inget och jag måste ha ögonen öppna också för det jag inte tänkt på. Det är inte lätt, men du måste också bestämma dig för att ta fatt i allt som rör sig, även sådant som du i förstone inte anser vara relevant.

Se det som att intervjupersonen tar dig någonstans där vare sig du eller hon har varit förut! Det är ett spännande och intressant förhållningssätt i en intervjusituation. Den som tror på ”malmletarens” idé och vill hitta något mycket specifikt och verkligen vill ha svar på bestämda frågor om hur eleven arbetar med bild och vad hon tänker sig om detta. Var ska du börja frågandet? I teman runt bildämnet som sådant eller i teman kring elevens favoritsätt att arbeta? Den ena frågan tar sin utgångspunkt i ämnet, den andra tar sin utgångspunkt i eleven. Båda är tänkbara utgångspunkter.

Om intervjupersonen börjar berätta om hur man gör skoluppgifter så enkla som möjligt för att hinna klart så kan du intressera dig för den elevens målsättning. Vad vill hon få ut? Och vad är det som är så viktigt att hon bara vill bli klar så fort som möjligt? Vad är viktigt för denna elev? Genom att reflektera närmare kring elevens viktigt och oviktigt så ges ännu mer information om sådant som man inte kunnat tänka sig innan.

Å andra sidan: den som verkligen vill ha ”hårddata” bör hålla fast vid bestämda frågor.

Analysen

Vad ska du då göra av ditt material?

De har svarat på frågorna. Den ena har tagit med dig på en resa och den andra har gett svar på det du efterfrågat.

Har de berättat för dig hur det ligger till med bildundervisningen? Även ”malmletaren” måste noga knåpa med materialet för att få fram något ur det. Det intervjupersonerna berättar utgör deras upplevelse av något bestämt och det utgör ingen sanning. För att komma vidare måste du på något sätt sortera i materialet och om du gjort flera intervjuer relatera dem till varandra och därmed skapa en väv av information. Hur hänger elevens syfte med sina studier samman med vad hon prioriterar i arbetet? Vad kan göra att en elev kan ägna sig åt något annat som just då inte är så viktigt för studierna i sig?

Ska du först ta fram de gemensamma dragen i svaren som i någon mening verkar utgöra ett mönster. Eller ska du främst betrakta skillnaderna? Likheter eller skillnader? Kanske verkar det lättare att börja med likheterna – de ger sig på något sätt själva. Vad är det intervjupersonen har sagt som är liknande? Vilka områden gäller det?

Men likheterna kan inte förstås utan att även skillnaderna betraktas. Analysen består då i att hantera såväl likheter som skillnader och relatera dem till varandra.

Om vi nu lämnar bildundervisningen och går in på ett annat område: Förskolepersonalens syn på barns lek i förskolan. Alla betonar de hur viktig leken är för barnens utveckling och att det är i leken man lär sig. De betonar att barnen därför ska erbjudas goda möjligheter att leka, för att de ska lära sig och utvecklas. Andra intervjuer har givit liknande svar. Och vilken slutsats kan du dra av det, som du inte kunde dra innan? Därmed har du fått något bekräftat, som du kanske visste redan innan. Personalen har också betonat hur mycket de satsar på att barnen ska få leka. Samtidigt har du kanske lagt märke till att det inte alltid finns så mycket utrymme för leken och skillnaden mellan vad de säger – retoriken – och deras praktik också utgör en information som bör finnas med i analysen.

Ett sätt att närma sig materialet är att satsa på att avtäcka skillnader: Gregory Bateson (1995): ”Skillnad är information”. När man fokuserar på skillnader reser sig frågorna om hur dessa skillnader uppstått. Det ger rymd åt materialet och leder till djupare eftertanke. Alla i personalen har i och för sig sagt att de anser leken vara viktig, medan några betonat att mycket utrymme ges till den och andra har instämt men framhållit att det egentligen inte finns så mycket utrymme för leken. En fråga som denna skillnad reser är vad det är som är viktigare än leken.

Du har fått motstridiga synpunkter. Några har betonat vad de önskar medan andra i högre utsträckning har berättat om vad de egentligen gör. Hur berättar du exempelvis om dig själv när du ska presentera dig? Berättar du främst om dina intentioner eller berättar du främst om ”den krassa verkligheten”? Vi vet inte hur du svarar på detta, men centralt är vad du har frågat efter (hur brukar ni göra ger ofta ett svar om intentioner). Medan frågan vad hände igår ger med större sannolikhet svar på frågan om vad som faktiskt händer. Oberoende av frågan behöver du göra klart för dig själv vilket ditt intresse är och närma dig en förståelse av vad de svarat på.

En del i detta skede handlar om tolkning, hermeneutik (Ödman, 2007), och hur du ska få redskap för att tolka intervjupersonens svar. Ingenting är enbart precis som det synes vara och för att förstå fenomen och människors budskap måste de tolkas, dvs resa frågan för dig själv vad som kan ligga under det man iakttagit och vilken betydelse det kan ha ur olika perspektiv. Hermeneutiken ger redskap för att bättre förstå innehållet och kvalitén i de svar du fått. Kärnan i hermeneutiken är att inget är som det synes vara – utan att allt vårt uppfattande måste gå genom tolkningar. Tolkningen innebär att vi som tolkande subjekt ger något mening. Tolkandet och att det är någon som gör något med en bestämd information ska synliggöras.

Bearbetningen

Vi har varit inne på genomförandet av intervjun och vad du främst ska söka efter i ditt material. En annan fråga är hur du djupare bearbetar intervjuerna och hur du förhåller dig till de utsagor du fått i intervjuerna.

Enkelt uttryckt skulle man kunna skriva så här:

Först är det intervjupersonen som är viktig – vem är hon och vad uttrycker hon. Hur har du ”lärt känna henne”, dvs tänk efter vem hon är, vad hon har för intressen och värderingar och vilka erfarenheter hon bygger sina svar på så att hennes dessa kan ”tolkas” utifrån bakgrunden.

Sedan är det hennes utsagor som är intressanta. Hon har då kommit lite i bakgrunden som person och det är vad hon säger som är viktigare. Hur ska du ta itu med dessa utsagor – vad går igen och vad är markant? Är det något hon säger som förvånar dig – som förvånar dig personligen: hur kan hon tänka så …? Även om du som forskare ska hålla igen på dina egna åsikter kan den överraskning som du upplever vara en nyckel till att förstå din intervjuperson lite bättre.

Efter det kan du fokusera på vilka argument hon för fram. Hon har en uppfattning om exempelvis barnens lek, men vilka argument för hon fram för den. Man kan nämligen komma fram till en bestämd ståndpunkt, men med olika argument och när du prövar argumenten får du bättre förståelse för vari uppfattningarna bottnar. Flera av våra intervjupersoner hävdar att leken är viktig. En betonar lekens betydelse för fantasins utveckling, medan en annan betonar lekens sociala funktion. Två viktiga – men olika argument.

Slutligen bör de olika utsagorna sättas i relation till varandra och olika intervjupersoners utsagor bör relateras till varandra.

Vad kan leken betyda i en förskola och hur värderar personalen denna utifrån olika argument? Deras uppfattningar kan bottna i olika erfarenheter, olika värderingar och olika sätt att närma sig frågor.

Vad är du mest intresserad av: den åsikt de ger uttryck för  som kan bottna i olika olika motiv. Om du vill lära känna resonemanget bakom hur förskolan arrangerar barnens lek måste du ha med hela ledet. Vad är det för personer som har uttalat sig och hur förhåller de sig till varandra?

Hur kan man se relationen mellan de uppfattningar de säger att de har och en praktik som på ett eller annat sätt kan observeras eller induceras?

Slutligen

När du ställt dig alla dessa frågor och i någon mån förstått dem måste du dra ihop ett ”resultat”. Vad betyder allt detta och vilka slutsatser kan du dra av det. Om du har arbetat mångfacetterat med ditt material, dvs försöka betrakta utfallet från olika synvinklar och med olika logiker så blir det en komplex process att komma fram till någon form av slutledning som bidrar till förståelse.

Donald Schön (1983) berättar om en arkitektlärling som har svårt att göra en ritning på ett daghem på en ”knepig” (screwy) sluttning för hon lyckas aldrig ta hänsyn till alla faktorer på en gång. Arkitektläraren utropar då: gör en ritning – om så godtycklig – och lägg den på sluttningen och se hur sluttningen ”svarar”, sedan kan du om det behövs bryta upp ditt försök och pröva något annat. Detta utgör exempel på abduktion ­– ett analyssätt i vilket man gör antaganden och prövar dem och reviderar dem igen.

Du har nu en mängd infallsvinklar på din fråga. Ta ställning till det svar du fått och pröva vilka konsekvenserna blir av att ”tro” på detta svar. Verkar det rimligt eller kan du i konsekvenserna se någon orimlighet? I slutänden är det du som måste ta ställning till vad som gäller och då är det din sanning du skriver fram.

Citerade arbeten

Bateson, G. (1995). Ande och Natur.: Symposium. Stockholm.

Kvale, S. (1999). Intervjun som kunskapskonstruktion. i Säfström, C.A. & Östman, L., Textanalys (ss. 57-75). Lund: Studentlitteratur.

Schön, D. (1983). The reflective practitioner. New York: Basic Books.

Ödman, P.-J. (2007). Tolkning, förståelse, vetande. Stockholm: Norstedts Akadeniska Förlag.